Vem var han? Några hågkomster av Piraten

:Julen 1960 skulle jag tillbringa i Nice, vilket jag berättade för Piraten. Han blev eld och lågor, att jag skulle hälsa på [[Annie Serner]] i Menton och hälsa från honom. "Den röda mattan kommer att rullas ut för Dig och Frank Hellers ande sväva över det hela." Jo, gomiddag. Hur jag fick tid hos henne, minns jag inte, men jag åkte tåget dit från Nice. Bilen ville jag inte ta. Det var mitt i vintern, och det regnar mycket på franska rivieran vid den tiden. Det var ett gammalt, eländigt hus ända nere vid strandpromenaden, och hon bodde där ensam. På nedre botten fanns ett stort rum. Mitt i detta satt Annie Serner i en högkarmad stol. Det regnade in, och på golvet låg tidningar för att suga upp vätan. Där var rått och kallt som i en källare. Jag berättade mitt ärende och framförde mina varma hälsningar från Piraten. Hon tyckte inte alls om honom för hans spritvanor. Förmodligen tog hon mig för en av hans kumpaner — det var att överskatta mig. Jag kom mig inte ens för att fråga något om hennes make. Hans böcker hade också varit en del av mitt liv. För att göra mig till talade jag "danska", eftersom hon var född på Fyn. Det var där hon träffat Gunnar Serner under första kriget. Han bodde i Danmark då, och hon var klassisk dansös. Hon bad mig tala svenska i stället för "Deres skraeckelie dansk". Hon hade ju i nästan 30 år varit gift med en svensk. Efter en stund fick jag ett tecken, att audiensen var slut. Jag tog farväl och gick. Ute regnade det också. Gunnar Serner dog redan 1947. Hon levde till 1973. (sid 55)