Till minnet av Gianduja
Från FrankHeller
| Rad 2: | Rad 2: | ||
Ifrån början var han försäkringsman hos ett svenskt bolag, som hade filial i Milano. Det var i åren strax efter kriget. Han började sända små skisser till Dagens Nyheter, och det kom honom väl till pass, ty då bolaget en vacker dag sprack eller inställde verksamheten - jag har glömt vilket - kunde han utan vidare gå in i ett nytt yrke. Han var en utmärkt kännare av Italien, vars språk han både talade och skrev som en inföding. En längre tid var han sålunda medarbetare i Stampa och gjorde exempelvis en sak som få svenskar torde kunna göra honom efter: han for som tidningens sportkorrespondent till S:t Moritz och telefonerade därifrån in långa artiklar till bladet. | Ifrån början var han försäkringsman hos ett svenskt bolag, som hade filial i Milano. Det var i åren strax efter kriget. Han började sända små skisser till Dagens Nyheter, och det kom honom väl till pass, ty då bolaget en vacker dag sprack eller inställde verksamheten - jag har glömt vilket - kunde han utan vidare gå in i ett nytt yrke. Han var en utmärkt kännare av Italien, vars språk han både talade och skrev som en inföding. En längre tid var han sålunda medarbetare i Stampa och gjorde exempelvis en sak som få svenskar torde kunna göra honom efter: han for som tidningens sportkorrespondent till S:t Moritz och telefonerade därifrån in långa artiklar till bladet. | ||
| + | För dem som av naturen är nästan inkapabel att telefonera i sitt eget land är det en underbar bedrift - trots att, som Gianduja älskade säga, de italienska telefonerna numera äro väl så goda som de svenska. | ||
| + | Han var en varm vän av det land där han bodde och vars regeneration från 1922 och framåt han bevittnade. Ett av de stoltaste ögonblicken i hans liv torde det ha varit så han var närvarande vid en sportfest i Turin, som även besitades av ''il Capo del Governo''. | ||
==Handling== | ==Handling== | ||
Serners nekrolog över vännen [[John Nilsson]]. | Serners nekrolog över vännen [[John Nilsson]]. | ||
