Helgonabacken

Hagbard Isberg berättar om Helgonabacken i sin bok ''Ännu en gång skulle jag vilja...'' på sid 38:

Hagbard Isberg berättar om Helgonabacken i sin bok ''Ännu en gång skulle jag vilja...'' på sid 38:

:Helgonabacken var en tyst, avsides liggande plats, där endast några dammar och gamla träd vittnade om gången tid och där en och annan student var i tillfälle att synnerligen ostörd bedriva sina studier i något litet rum i den ganska dystra raden av grå låghus vid den östra sidan. Allhelgona kyrkogata, som från Biskopshuset gick fram till Bredgatan, hade i sin skröplighet sin särskilda karaktär. Utmed dess vänstra sida låg en rad envåningshus med bågnande murar, vart och ett med sin färg, och trottoaren där var sådan, att man föredrog att begagna sig av den kullerstensbelagda körbanan, på vars andra sida inte fanns någon trottoar. Där det nya sjukhusområdet numera är beläget vid denna gata låg då en vidsträckt trädgård, vars vildvuxna buskage invid gatan hindrade insyn.

:Helgonabacken var en tyst, avsides liggande plats, där endast några dammar och gamla träd vittnade om gången tid och där en och annan student var i tillfälle att synnerligen ostörd bedriva sina studier i något litet rum i den ganska dystra raden av grå låghus vid den östra sidan. Allhelgona kyrkogata, som från Biskopshuset gick fram till Bredgatan, hade i sin skröplighet sin särskilda karaktär. Utmed dess vänstra sida låg en rad envåningshus med bågnande murar, vart och ett med sin färg, och trottoaren där var sådan, att man föredrog att begagna sig av den kullerstensbelagda körbanan, på vars andra sida inte fanns någon trottoar. Där det nya sjukhusområdet numera är beläget vid denna gata låg då en vidsträckt trädgård, vars vildvuxna buskage invid gatan hindrade insyn.