Unge Karl-Bertil von Birck (radiodramatisering)
Från FrankHeller
(→Recensioner) |
(→Recensioner) |
||
| Rad 32: | Rad 32: | ||
:Frank Heller har med "Unge Karl-Bertil von Birck" tydligen velat visa att en pojkes flitiga studium av äventyrsböcker ibland kan ha sin nytta med sig. Det blev åtminstone ett huvudintryck av den radiopjäs som Stig Torslow byggt på den spännande berättelsen och vars tredje och sista del framfördes på måndagskvällen. I slutakten får den (som det troddes) något förläste fjortonåringen riktigt ådagalägga sitt rådsnara skarpsinne vid uppspårandet och avslöjandet av styckets bov — eller rättare bovar: det är minst två, bägge av synnerligen ruskigt slag. Även andra sympatiska egenskaper lägger Karl-Bertil och hans vän Lal i dagen. Det kan inte nekas att pojkarnas hjältegloria särskilt lyste mot bakgrunden av några äldre personers själsutrustning: varken herrarna eller damerna i dramat, kanske allra minst den snälle länsmannen, utmärkte sig för någon vidare klyftighet. I vad mån det sistnämnda berodde på dramatiseringen och spelet må lämnas därhän. Det hela var emellertid av älskvärt underhållande karaktär, och regin hade uppenbara förtjänster. | :Frank Heller har med "Unge Karl-Bertil von Birck" tydligen velat visa att en pojkes flitiga studium av äventyrsböcker ibland kan ha sin nytta med sig. Det blev åtminstone ett huvudintryck av den radiopjäs som Stig Torslow byggt på den spännande berättelsen och vars tredje och sista del framfördes på måndagskvällen. I slutakten får den (som det troddes) något förläste fjortonåringen riktigt ådagalägga sitt rådsnara skarpsinne vid uppspårandet och avslöjandet av styckets bov — eller rättare bovar: det är minst två, bägge av synnerligen ruskigt slag. Även andra sympatiska egenskaper lägger Karl-Bertil och hans vän Lal i dagen. Det kan inte nekas att pojkarnas hjältegloria särskilt lyste mot bakgrunden av några äldre personers själsutrustning: varken herrarna eller damerna i dramat, kanske allra minst den snälle länsmannen, utmärkte sig för någon vidare klyftighet. I vad mån det sistnämnda berodde på dramatiseringen och spelet må lämnas därhän. Det hela var emellertid av älskvärt underhållande karaktär, och regin hade uppenbara förtjänster. | ||
* 'Radio. "Unge Karl-Bertil von Birck"' ''Svenska Dagbladet'' 19.7.1944, sign -th. | * 'Radio. "Unge Karl-Bertil von Birck"' ''Svenska Dagbladet'' 19.7.1944, sign -th. | ||
| + | : "Unge Karl-Bertil von Birck" är en av Stig Torsslow gjord dramatisering av en Frank Heller-historia om pojkar, vilken kom ut i bokform 1917. Enligt vad den förträfflige äventyrsförfattaren själv berättat, blev då hans alsters mottagande i pressen en besvikelse för honom: "Sv. D:s kritiker var härsken, andra blidare". Men när boken senare gavs ut på tyska, vann den verklig anklang på andra sidan Östersjön. Den trycktes där i flera upplagor, och på 1930-talet skulle den ha filmats, om inte den fått vika för en annan pojkfllm, "Hitlerjunge Quex". | ||
| + | :Av den på tisdagskvällen av Radio-teatern framförda första delen av pjäsen — två följande delar skola ges den 2 och 14 augusti — befanns det, att den åtminstone var rafflande så att det förslog. En bovaktig amerikansk informator söker under sommarvistelse på en idyllisk svensk herrgård mörda sin svenskamerikanske lille elev, förmodligen på uppdrag av arvsintresserade personer i Amerika. Banditen avslöjas av en annan av gårdens unga gäster, den misskände plugghästen Karl-Bertil. Denne hade av sin far, en överste, placerats i ett slags fysisk tvångsuppfostran på herrgården under en slyngels, Johan, tyranni, emedan Karl-Bertil haft alltför vackra betyg i alla läsämnen men underkänts i gymnastik, vilken i faderns ögon var det viktigaste ämnet, med hänsyn till sonens tilltänkta militära bana. | ||
| + | :Detta första avsnitt av pjäsen var, särskilt mot slutet, mycket dramatiskt och spännande. Men man hade svårt att tro på en sådan figur som den oresonlige fadern, vilken lönar sin pojkes skolflit med att låta honom plågas under ferierna, liksom på den Nick Carteraktige informatorn. Bland de medverkande hade Göran Gentele, Tom Olsson och Sven-Göran Alw en del naturliga tonfall i de tre viktigaste pojk-rollerna, H. Schildt gjorde nog det bästa möjliga av skurken, medan Gunnar Björnstrand tappert kämpade med den otacksamma uppgiften att mellan de dramatiska poängerna beskriva naturens skönhet. Torsslows regi verkade omsorgsfull; med hänsyn till anhopningen av röster i vissa bataljscener skulle kanske framställningen vinna i tydliga om dessa kunde göras något mindre bullersamma. | ||
* 'Radio. Med tonvikt på ungdomen' ''Svenska Dagbladet'' 15.8.1944 | * 'Radio. Med tonvikt på ungdomen' ''Svenska Dagbladet'' 15.8.1944 | ||
* "Radio" ''Reformatorn'' nr 31-32 30.7.1944, sign Hh | * "Radio" ''Reformatorn'' nr 31-32 30.7.1944, sign Hh | ||
