Hans Ostelius

Från FrankHeller

Hoppa till: navigering, sök
(→Utdrag Det var roligt nästan jämt)
(→Utdrag Det var roligt nästan jämt)
Rad 47: Rad 47:
En dag skaffade Frank fram en liten roulette och en grön duk. Vi skulle spela. I tunnelbanestationen vid Piccadilly Circus fanns det växelautomater, och där växlade vi till oss ofantliga mängder småmynt varpå vi satte igång.
En dag skaffade Frank fram en liten roulette och en grön duk. Vi skulle spela. I tunnelbanestationen vid Piccadilly Circus fanns det växelautomater, och där växlade vi till oss ofantliga mängder småmynt varpå vi satte igång.
 +
Frank var en manisk spelare, han var helt besatt av speldjävulen. Det var kanske en av anledningarna till att han bosatt sig nära två kasinon: Monte Carlo och Menton. Och inte långt från San Remo.
 +
 +
Vi spelade varje kväll. Frank hade något märkvärdigt system som dock var långt ifrån ofelbart: han förlorade hela tiden. Och jag, som inte hade något system alls utan spelade helt slumpartat, vann. Visserligen använde vi den lägsta insatsen som kunde tänkas i engelskt mynt nämligen en farthing, men det blev ändå en hel del pengar. Till slut vägrade jag fortsätta.
 +
 +
"Bara ett par kvällar till. Sedan bränner vi upp rouletten", sade Frank. Och vi fortsatte. Så en dag hittade Eva ett pantkvitto på golvet: Annie hade gått och pantsatt en ring för att Frank skulle kunna spela.
 +
 +
Det blev ett litet uppträde som dock var av kort varaktighet. Frank tog motvilligt tillbaka sina pengar, och sedan talade vi aldrig mera om saken. Ett är säkert: att vinna pengar från sina vänner skall man akta sig för, det är mycket obehagligt för en själv.
 +
 +
Under kriget träffades vi i Sverige. Hellers bodde då på Hotel Reisen i Stockholm men besökte oss ofta i vårt hem på Lidingö. De ville helst inte träffa folk som de inte kände. Frank var på något sätt folkskygg. Och det är som sagt märkligt att han, som ofta på ett glänsande sätt beskrev eleganta miljöer inte alls var elegant själv. Han hade aldrig frekventerat de svindlande höga kretsar han beskrev, han hade inte ens snuddat vid dem.
 +
 +
Frank dog i Malmö och sedan vistades Annie mestadels i Sorö i Danmark, varifrån jag tror hon härstammade. Sista gången vi träffade henne var i Menton 1966. Hon bodde då kvar i Villa St. Yves.
 +
 +
Som slutvignett citerar jag vad Frank skrev om vårt lilla hem i London. Dikten förekommer i senaste upplagan av hans briljanta "Ballader till Bröderna".
 +
 +
:Mitt i London vid en vacker Square
 +
:Fastän Herren nådigt oss bevare
 +
:För de damer vilka efter tio
 +
:Frekventera squaren och dess bio
 +
:Mitt i denna farofyllda ängden
 +
:Finns en våning föga känd av mängden
 +
:Där i paradisisk oskuld leva
 +
:Adam Hans och Adams revben Eva
 +
 +
Balladen fortsätter sedan delvis på franska med ordvändningar som till och med en medlem av Académie Francaise skulle ha avundats, t.ex.:
 +
 +
:''Je voudrais bien que j'eusse''
 +
:''l'ame d'Ostelius''
 +
:''pleine d'audace, d'astuce''
 +
:''etc.''
[[Category:Personer|Ostelius, Hans]]
[[Category:Personer|Ostelius, Hans]]

Versionen från 3 augusti 2012 kl. 10.27

Hämtad från "http://brajt.com/frankheller/Hans_Ostelius"
Personliga verktyg