Hans Ostelius

Från FrankHeller

Hoppa till: navigering, sök
(→Utdrag Det var roligt nästan jämt)
Rad 19: Rad 19:
Historien om Frank är väl tämligen bekant, men jag skall ändå skissera den i korta drag. Frank Heller är pseudonymen för Gunnar Serner, prästson, vars barndom tillbringades i Bosarp, Malmöhus län, i ett hem präglat av gammaldags fromhet. Han blev student vid femton års ålder vid Katedralskolan i Lund, i vilken stad han sedan bedrev intensiva akademiska studier som resulterade i en doktorsavhandling om den engelske skalden Swinburne åtta år efter studentexamen.
Historien om Frank är väl tämligen bekant, men jag skall ändå skissera den i korta drag. Frank Heller är pseudonymen för Gunnar Serner, prästson, vars barndom tillbringades i Bosarp, Malmöhus län, i ett hem präglat av gammaldags fromhet. Han blev student vid femton års ålder vid Katedralskolan i Lund, i vilken stad han sedan bedrev intensiva akademiska studier som resulterade i en doktorsavhandling om den engelske skalden Swinburne åtta år efter studentexamen.
 +
 +
Det var på den legendariske Sam Asks tid, då studenterna levde i sus och dus, vida över sina tillgångar. Det resulterade i ett växelrytteri som i Serners fall slutade med förfalskandet av borgensnamn på vissa reverser.
 +
 +
Helt visst skulle unge Gunnar ha råkat mycket illa ut om han inte hade lämnat landet.
 +
 +
Han hamnade så småningom i Monte Carlo där han utan minsta framgång prövade sin lycka på kasinot.
 +
 +
Han nödgades då etablera sig som författare för brödfödans skull och skrev ett otal äventyrsromaner med några genomgående figurer; i första hand Filip Collin, äventyrare från Lund, vidare doktor Zimmerman, psykoanalytiker från Amsterdam, professor Pelotard och en del andra mer eller mindre kufiska gestalter.
 +
 +
Allt skrevs under pseudonymen Frank Heller som snart blev ett internationellt känt namn. Böckerna översattes till ett flertal språk, Frank kunde betala sina skulder i Lund och därigenom rättfärdiga
 +
sina ungdomssynder.
 +
 +
Inte bara det: han skaffade sig en liten villa i Menton vid Franska rivieran, ett stenkast från italienska gränsen. Villa St. Yves hette den.
 +
 +
Han hade också hus i Allinge på Bornholm, Casa Collina, vilket kan betyda antingen Herr Collins affärer (namnet på en av hans böcker) eller Huset på kullen.
 +
 +
Min hustru och jag gästade båda hemmen och hade mycket stort utbyte av våra vänner Hellers. Frank var den mest beläste person jag någonsin råkat, han var mångsidigt kultiverad och hans Annie låg honom tätt i hälarna i dessa avseenden. Hans klassiska bildning var imponerande, franska behärskade han perfekt och han skrev till och med fulländad vers på franska.
 +
 +
Hjältarna i hans böcker rörde sig ofta i mycket höga kretsar, de var ofta skrudade i smoking och frack.
 +
 +
Det är anmärkningsvärt att Frank inte ägde något av dessa plagg, han var i regel tämligen vårdslöst klädd. Han lät t.ex. aldrig kemiskt tvätta en kostym, han ansåg det vara skadligt för plaggen.
 +
 +
Casa Collina i Allinge var mycket trevligt men gick knappast upp mot Villa St. Yves, som vi ofta besökte. Då gjorde vi långa promenader i bergen, bl.a. till St. Agnes, där vi med förkärlek åt fårkotletter grillade på olivved. Ibland vågade vi oss ända till Mertola på den italienska sidan där vi nära nog föråt oss på spagetti och andra italienska specialiteter.
 +
 +
Trots den tämligen stora åldersskillnaden trivdes vi utmärkt tillsammans, även när våra vänner gästade oss i vårt lilla trångbodda hem i London.
 +
 +
En dag skaffade Frank fram en liten roulette och en grön duk. Vi skulle spela. I tunnelbanestationen vid Piccadilly Circus fanns det växelautomater, och där växlade vi till oss ofantliga mängder småmynt varpå vi satte igång.
[[Category:Personer|Ostelius, Hans]]
[[Category:Personer|Ostelius, Hans]]

Versionen från 3 augusti 2012 kl. 10.20

Hämtad från "http://brajt.com/frankheller/Hans_Ostelius"
Personliga verktyg