Snillet och snobbarna
Från FrankHeller
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| - | Anders Francks artikel '''Snillet och snobbarna''' behandlar Filip Liljeholm och [[Fritiof Nilsson Piraten]]. Franck skriver | + | Anders Francks artikel '''Snillet och snobbarna''' (i ''En märkvärdig stad'', Anders Franck, Warne 1999) behandlar [[Filip Liljeholm]] och [[Fritiof Nilsson Piraten]]. Franck skriver |
| - | :En del av all sin bokliga bildning hade han [Filip Liljeholm] insupit i Lund. Och där korsades hans och Piratens vägar i slutet av tiotalet. De låg då båda vid universitetet i staden | + | :En del av all sin bokliga bildning hade han [Filip Liljeholm] insupit i Lund. Och där korsades hans och Piratens vägar i slutet av tiotalet. De låg då båda vid universitetet i staden. Vid var sin fakultet, dock. Kandidat Liljeholm studerade romanska språk, kandidat Nilsson rättsvetenskap. Hur och var de närmare bestämt lärde känna varandra är inte dokumenterat. Men över en bägare på Gambrinus eller Tua bör vara en inte alltför orimlig gissning. |
:Vänskap uppstod hur som helst. Naturligt nog, kan man väl tillägga, det var mycket som förenade Filip Liljeholm och Fritiof Nilsson. (Och en tredje yngling som ofta synttes i deras sällskap. Gunnar Serner. Eller, som han senare skulle kalla sig, Frank Heller.) De var glada garçons. Svaga för god mat, god dryck och goda historier. Intresserade av allt. Främmande för intet. | :Vänskap uppstod hur som helst. Naturligt nog, kan man väl tillägga, det var mycket som förenade Filip Liljeholm och Fritiof Nilsson. (Och en tredje yngling som ofta synttes i deras sällskap. Gunnar Serner. Eller, som han senare skulle kalla sig, Frank Heller.) De var glada garçons. Svaga för god mat, god dryck och goda historier. Intresserade av allt. Främmande för intet. | ||
| Rad 7: | Rad 7: | ||
:Och det var en vänskap av det beständiga slaget. | :Och det var en vänskap av det beständiga slaget. | ||
| - | :De där vägarna skildes snart. Varken Filip Liljeholm eller Fritiof Nilsson hörde till dem | + | :De där vägarna skildes snart. Varken Filip Liljeholm eller Fritiof Nilsson hörde till dem som sölade med sina studier. Så de bröt snart upp från Lund. (Då hade Frank Heller redan efter en del mindre meriterande växelaffärer diskret lämnat staden. Och landet. Filip Liljeholm följde honom till tåget och var den siste som såg honom innan han for. Såg och hörde. Frank Heller var inte den som försvann från scenen utan en omsorgsfullt vald sortireplik. Och Filip Liljeholm inte den som, när han snappade upp några tänkvärdheter i den genren, efteråt försummade att citera dem. Just den här återgav han med särskild förtjusning. "Ska det gå åt helvete, ska det gå med musik." Också han inspirerade för övrigt Frank Heller konstnärligt. Filip Collin heter som han gör efter honom.) |
| + | |||
| + | Artikeln, med utökning av Magnus Öhrn, finns även publicerad som ''"Min gamle vän extraläraren" - Filip Liljeholm och Piraten'' i ''Saga väves på sanningens varp'', Pratensällskapet 2002. | ||
==Kommentarer== | ==Kommentarer== | ||
Det verkar som Franck blandar ihop Liljeholm med [[John Sjöström]]. Det var hos Sjöström som Serner bodde sina sista 4 veckor på svensk mark<ref>{{DHEE|39}}</ref>. Liljeholm var känd läroverksadjunkt i latin och franska vid Hvidtfeldtska läroverket, medan Sjöström var extra adjunkt vid Östra realskolan i Göteborg | Det verkar som Franck blandar ihop Liljeholm med [[John Sjöström]]. Det var hos Sjöström som Serner bodde sina sista 4 veckor på svensk mark<ref>{{DHEE|39}}</ref>. Liljeholm var känd läroverksadjunkt i latin och franska vid Hvidtfeldtska läroverket, medan Sjöström var extra adjunkt vid Östra realskolan i Göteborg | ||
| + | |||
| + | Korrespondens mellan Filip Liljeholm och Gunnar Serner finns i Riksarkivet, Stockholm. | ||
==Referenser== | ==Referenser== | ||
<references/> | <references/> | ||
