BLM recension Europas mest hatade man

Recension "Frank Heller: [[Europas mest hatade man]].", ''Bonniers litterära magasin'', Årgång XIV. 1945, s. 906

Till angenäm omväxling med de historiska 
mastodontromanerna av amerikanskt ursprung 
har Frank Heller framlagt vad han kallar "en 
romantisk historia" på 268 inte alltför 
tät-tryckta sidor. Man läser den alltså ledigt på 
ett par tre timmar, och det stode inte Frank 
Heller på titelbladet, om man inte hade nöje 
under tiden. Med en uppfinningsrikedom och 
en kombinationsförmåga, som knappast har 
mattats sedan herr Collins och storhertigens 
dagar, har han vävt en intrig som är ägnad att 
förbrylla, tills mönstret klarnar på den 
beräknade punkten. Dess trådar ska inte avslöjas här. 
Vare det nog sagt att en ung svensk ädling av 
romantiskt sinnelag spelar en viktig roll i ett 
politiskt ränkspel, där huvudpersonerna är furst 
Metternich och sedermera Napoleon III. 
Handlingen försiggår 1830 i Venedig och några 
andra italienska orter och utgör en elegant 
upplaga av våldsam rövarromantik. Författaren 
nöjer sig emellertid inte med att roa sina läsare 
med fantastiska äventyr i venetianska palats, 
spelhålor och blykamrar, veronesiska trattorior 
och abruzziska bergsgrottor, han vill också 
delge sin syn på orsakerna till Europas olyckor 
under det senaste århundradet, och ju längre 
man kommer i boken, desto tydligare framgår 
det att detta är hans egentliga ärende. Främst 
ser han dem i ett av dunkla rasläror förvirrat 
folk i norra Tyskland, därnäst i Louis 
Napoleons ytliga svärmeri för nationella rörelser 
och socialism, medan furst Metternich, "Europas 
mest hatade man", tydligen har författarens 
sympatier. Det är förvisso originellt och 
reaktionärt så det förslår, och som historieskrivning 
är det ju en smula lättvindigt. Man spanar till 
exempel förgäves efter något intresse för 
frihetsrörelserna i Europa på den tiden. De 
italienska carbonari uppträder i en löjlig biroll 
som handgångna män åt både pretendenten och 
Metternich, en minst sagt kuriös situation. Och 
den svenske hjälten återvänder till sitt gods 
i hemlandet, tydligt besviken på sitt 
frihetsideal. Men det hela var som sagt bara "en 
romantisk historia" och bör kanske inte tas 
som annat än ett par timmars lätt förströelse. 

Thure Nyman