R-u-h-r

Från FrankHeller

==Full text== Osnabrück! Münster! Recklinghausen! Wanne! Expressen från Hamburg rullar fram genom en trakt, som sedan två år har hela världens blickar fästa på sig. Hur ofta ha de fyra bokstäfverna R-u-h-r stått i spaltrubrikerna? Det torde vara omöjligt att beräkna. Och af hvilka anledningar! Det torde vara svårt att finna någonting på jorden som inte användts som förevändning för en inryckning i Ruhr. En ''Alfabetisk öfversikt öfver ockupationsorsaker'' torde fylla ett länge kändt behof i Frankrike: En tysk bar framgång och tur i ampur: vår uppgift är klar; vi besätta Ruhr. En tysk gör en fuktig gest mot en mur: vår uppgift är klar; vi besätta Ruhr. Den tyska kvinnan for bättre figur: vår uppgift är klar; vi besätta Ruhr. O.s.v. Jag hade en gång personlig beröring med Ruhr genom en bekant som var född i distriktet. Han var ansatt som lektor i tyska språket i den stad, där jag bodde. Han var ståtlig att se, när han tronade på katedern med honungsblondt helskägg och en väst med förgyllda kinesiska skrivtecken rundt om sin stora mage. På ena ringfingret bar han en egyptisk skarabeusring. Och ur hans mun flödade alla länders och tiders visdom i en oafbruten ström. Hans mål var att bli Aristoteles' jämlike och tidens största polyhistor. Hans egentliga uppgift vid universitetet var att undervisa i modärn tyska, men denna ram blef honom snart för trång. Innan två månader hade gått, höll han stora föreläsningar öfver Schillers psykologi och Goethes etik. Det var intrång på den verklige professorns tyska område. Icke mycket senare föreläste Ruhrs son om Schillers psykologi, sedd från svensk synpunkt, och Goethes etik, bedömd efter sina verkningar i Sverige. Det var intrång på estetikprofessorns område. Till slut höll han föreläsningar och skref han populärvetenskapliga uppsatser om allt mellan himmel och jord, från modärn bibelkritik till torfmossarnas rätta skötsel. Han var en oerhördt energisk man. Mer, han var äfven hvad man kallar en lefveman. Och hans lön var beräknad för en lärd, icke för en lefveman. Det uppstod hastigt ett missförhållande mellan hans inkomster och hans utgifter — ett sådant missförhållande som man tolererar hos statssamfund, men icke hos enskilda. När en stat har större utgifter än inkomster, trycker den sedlar. När en enskild person har det gör han växlar. D.v.s. om han är bosatt i Sveriga, och det var ju mannen från Ruhr. Emellertid hade han svårt att sätta sig in i svenska kutymer och sedvanor i växelfrågor. Systemet föreföll honom bra på sitt sätt, men det led af allvarliga brister, och han var inte sen att påpeka dem. Exempelvis kunde han aldrig förlåta professor P. — Det är en slyngel, sade han. Han har lurat mig på femtusen kronor. — Hvad säger du, kära bror? Har professor P. lurat dig på 5,000 kronor? Han som annars anses för en så fin gammal man! — Om han har lurat mig! Gifvetvis har han lurat mig, och på 5,000 kronor. Först lofvar han att skrifva på ett lån åt mig på 5.000 kr., men när jag kom mer dit med lånet, ångrar han sig och vägrar att skrifva på. Schweineri! Något sådant skulle aldrig ske i Tyskland. Men en person som han bedömde ännu lärdare var den s. k. evighetsamanuensen. — Det är en verklig fähund! sade han. Kan du tänka dig! Han trasserar en växel åt mig, och när den förfaller, kan han den icke betala! Något sådant skulle aldrig ske i Tyskland! Ja, han dref denna stränga uppfattning om ''fair-play'' i ekonomiska ting till den grad som framgår af följande. — Kan du låna mig tjugu kronor? sade han. Du får dem på onsdag. — Tjugu? Nej, det kan jag inte, men tio kan du få. — Tack, du får dem på onsdag. Onsdagen var hans ''dag''. Onsdagen kom och gick, nästa onsdag likaledes, och äfvenså onsdagen därpå. Till slut kräfde långifvaren på de tio kronorna. — Hvad menar du? Jag bad dig att få låna tjugu kronor, du gaf mig tio. Du lurade mig på tio kronor, jag lurar dig på tio, vi äro kvitt! Nej, han var inte lätt att ha affärer med, men arbeta kunde han, han visste hvad hans lärdom var värd, och vid de minsta anledningar sattes den sångarlyra han bar i sitt bröst i rörelse. Han besjöng tyska männen, kung Oscar och sig själf. Ibland, i senare år, har jag undrat om han inte var en typisk representant för sitt okufliga folk. Hans arbetsamhet, hans ekonomiska företagsamhet, hans oundertryckliga tro på sig själf - hans lyriska lättrörlighet — är det inte drag som allesammans prägla detta sällsamma folk? Intet under att de fruktas af de grannar hvilka icke som Sverige ha Östersjön mellan dem och sig. Wanne! Duisburg! Mühlheim! Ruhrdistriktet fortsätter att rulla förbi, grå städer, grå slätter, masugnar, kolschakt, linbanor. Öfver hela landskapet vältrar en tjock svart rök. På stranden midt emot stå fransmännen, ängsligt spejande för att se hvad som döljer sig i röken. Hvad kan man inte vänta sig af dessa förfärliga tyskar? De äro listigare än ormen, försåtligare än bläckfisken som grumlar vattnet, för att komma åt sitt värnlösa offer. Röken, som höljer Ruhrdistriktet — är den annat än bläckfiskens metod använd i luften? Hvad försiggår i den? Nej, det blir inte väl, förrän Ruhrdistriktet är besatt! Frank Heller. ==Kommentarer== Spärrad stil satt som kursiv här. Ordet "linbanor" är osäkert, oläsligt i KB's kopia. ==Omnämnanden== * ''Trelleborgstidningen'' 5.10.1921 * "Folk, der ikke forstod deres Forpliktelser" ''Næstved Tidende'' 12.11.1921, ''Hejmdal'' 9.11.1921 ''Herning Avis'' 8.11.1921 ''Sorø Amts-Tidende'' eller ''Slagelse Avis'' 7.11.1921 * "Navne og Nyt" ''Aarhus Amtstidende'' 11.11.1921 * "Svensk Vekxelret og tysk 'Smartness'" ''Lolland-Falsters Stifts-Tidende'' 10.11.1921 ==Publiceringar== * 29.9.1921 ''Nya Dagligt Allehanda'' [[Category:Noveller]] [[Category:Titel]] [[Category:Full text]]

Tillbaka till R-u-h-r.