Till minnet av Gianduja

Söndagen den 16 november avled - som tidigare meddelats - i Turin John Nilsson, märket Gianduja i Dagens Nyheter. Med honom bortgick i en alldeles för tidig ålder en utmärkt journalist och en präktig människa, som jag många år kunnat räkna som vän. Vi råkades aldrig i det gamla Lund, där vi båda hade studerat, utan först i Italien. Men sedan har jag aldrig rest ner till Mentone utan att ta vägen över Turin, där Gianduja sedan många år var bosatt. Och ett halvt dussin jular har jag varit med om att fira i hans hem, som han och hans vackra hustru inrett i svensk stil, med vita möbler och färgstarka vävnader. Det rådde en ovanlig stämning i denna lilla vrå, högt uppe över den larmande storstaden Turin. På balkongen frodades julgranen från år till år, men ofta var balkongen snötäckt vid jultid, ty vintern i Turin kan vara lika kall som någonsin i Stockholm, och då blev den automatiskt till ett kylskåp, ur vilken värden trollade fram allehanda läckra drycker och maträtter.

Ifrån början var han försäkringsman hos ett svenskt bolag, som hade filial i Milano. Det var i åren strax efter kriget. Han började sända små skisser till Dagens Nyheter, och det kom honom väl till pass, ty då bolaget en vacker dag sprack eller inställde verksamheten - jag har glömt vilket - kunde han utan vidare gå in i ett nytt yrke. Han var en utmärkt kännare av Italien, vars språk han både talade och skrev som en inföding. En längre tid var han sålunda medarbetare i Stampa och gjorde exempelvis en sak som få svenskar torde kunna göra honom efter: han for som tidningens sportkorrespondent till S:t Moritz och telefonerade därifrån in långa artiklar till bladet.
För dem som av naturen är nästan inkapabel att telefonera i sitt eget land är det en underbar bedrift - trots att, som Gianduja älskade säga, de italienska telefonerna numera äro väl så goda som de svenska.

Han var en varm vän av det land där han bodde och vars regeneration från 1922 och framåt han bevittnade. Ett av de stoltaste ögonblicken i hans liv torde det ha varit så han var närvarande vid en sportfest i Turin, som även besitades av ''il Capo del Governo''. Mussolini, som sätter en ära i att vara fysiskt vältrimmad, såg kritiskt på en eller annan rörelse som ynglingarna utförde. Han tog av sig rocken för att visa dem hur rörelsen enligt hans mening skulle utföras. Han räckte rocken till den person som stod närmast honom på idrottsplatsen, vilket råkade vara just John Nilsson. När han tog igen rocken viskade någon i hans omgivning att mannen som hållit den åt honom var svensk tidningsman och skrev italienska artiklar i Dagens Nyheter.
==Handling==
Serners nekrolog över vännen [[John Nilsson]].

==Publiceringar==
* Dagens Nyheter 29.11.1941 

[[Category:Reseberättelser]]
[[Category:Titel]]
[[Category:Italien]]